Svenska och Franska

Jag undervisar i svenska och franska här på BPG och har hängt med sedan skolans födelse år 2003. Jag fick upp ögonen för Global Management- programmet när jag undervisade på Apelrydsskolan och tackade ja när jag fick erbjudande av Christopher och Maria att följa med flytten till Båstad.

När jag ser många av våra elevers målmedvetenhet, kunskapshunger och uttalade krav på struktur och meningsfullhet blir jag nästan stum av beundran och kan till och med känna stråk av avundsjuka. Mina egna gymnasieår under sent 70-tal var mest förvirrade och utan sammanhang. Jag låter det vara osagt om det berodde på mig eller på den rådande tidsandan och undervisningssystemet eller (ännu troligare) en olycklig kombination av allt detta. Jag gick ut gymnasiet med en undersköterske/mentalskötar- utbildning i bagaget och arbetade några år inom psykiatrivården. Jag är, trots det jag tidigare påstått, väldigt stolt över de erfarenheter jag fick från den här tiden; att jag redan som 18- åring fick möta människor med tragiska och ofattbara levnadsöden: kvinnor och män som spärrats in i unga år och som snabbt ansetts som kroniskt sjuka och utan framtid och fått leva kvar av ren rutin på institutionerna, unga tjejer i min egen ålder som inte ville leva längre, kvinnor med amningspsykoser… Ganska mycket för en ung människa att se i vitögat men som kanske gör en klokare och mer ödmjuk.

Efter några år inom vården och ett års volontärarbete på kibbutz i Israel drabbades jag emellertid av nyväckt kunskapshunger och kände att jag saknade en bredare teoretisk utbildning. Det var bara till att sätta sig i skolbänken igen och börja gymnasiet för andra gången. (Ja, jag vet! Vår bortskämda generation fick lov att ändra oss hur många gånger som helst) Jag satt nu som ett hungrigt barn längst fram i klassrummet, vilket aldrig hade hänt tidigare, och matades med humanistiska ämnen: svenska, historia, latin, franska…och nästan grät av tacksamhet och svalde begärligt allt som kom i min väg. Jag hade nytta av min förmåga att arbeta disciplinerat med allt jag företar mig vilket jag tror beror på den elitsimning (tänk 70-tal och DDR- simmarna som förebilder) och därmed kakelplatteräkning jag ägnade mig åt under min högstadietid.

Det ena gav det andra och snart blev det universitetsstudier i svenska och franska i Lund och därefter lärarhögskolan i Malmö. Jag lyckades också få in ett års franskstudier vid universitetet i Besancon i Frankrike under den här tiden. 1988 var jag så "färdig" lärare och födde då också mitt första barn. Efter något års vikarierande i Lunds kommun på olika högstadie- och gymnasieskolor fick jag slutligen en tjänst på en högstadieskola i Sjöbo. Tjänsten innebar även visst spring till komvux gymnasieklasser och årskurs 6- barn som läste franska. Det gällde alltså att snabbt rätta sig efter de olika ålderklasserna. Under mina 11 år i Sjöbo lärde jag mig massor. Med darriga ben började jag på denna 700- elevers skola men fick sedan möjligheter att stärkas och utvecklas som lärare och klassföreståndare/mentor, mycket tack vare en rektor som trodde på och stöttade mig mycket, och blev med tiden även ämnesansvarig i svenska och handledare för lärarkandidater vid lärarhögskolan i Malmö. Jag lärde mig att läraryrket innebär mod och engagemang. Att kunna skapa en nära relation med mina elever genom att bjuda på mig själv och samtidigt kunna sätta betyg på dem innebär en stark spänning som är en verklig utmaning för mig som lärare att våga anta.

Helen Rekke

helen@bastadprivata.se